Min gamla träningskompis

Jag har sedan 1989, tror jag, tränat tillsammans med en mycket god vän, han vill vara anonym, men jag kallar honom för "Lakritsmannen", han påstår nämligen att lakritst är den enda basföda en cyklist behöver. I början på sommaren 2005 skadade han sin rygg och var tvungen att ställa cykeln åt sidan under en ganska så lång tid och våra träningspass tillsammans upphörde, till saken hör att Lakritsmannen har ett tungt och krävande jobb som förmodligen är huvudorsaken till hans ryggproblem. Jag saknar verkligen våra träningar tillsammans, för vi kunde varann utan och innan, jag tror att dom träningspass vi gjorde som inte gav något är lätt räknade, förmodligen var det dom gånger Lakritsmannen fick hungerhammaren. Han har sakta men säkert kommit tillbaka på cykeln och denna sommar blev det tre pass tillsammans, inte så hårda som tidigare, men det gör inget. Han har även skaffat en sommarstuga som av någon anledning verkar vara viktigare än cykelåkning. Vintern 2004/05 var kanske den bästa träningsvinter vi någonsin har haft Lakritsmannen och jag, varj helg oavsett väder körde vi 4-5 timmars pass på alla fina småvägar som finns i vårt närområde, han var väldigt motiverad innför säsongen som skulle följa, men som fick sånt abrubt slut. Min förhoppning är att hans rygg blir så pass bra tt vi även fortsättningen kan köra en del pass tillsammans. Under alla år vi tävlad så körde vi barra ett år i samma klass, det var 1998, jag är 11 år äldre. Vi körde flera partempon och vann både VSM och NM, jag minns bäst ett norrlandsmästerskap i Piteå i början på 90-talet, då körde vi ett otroligt lopp, vi hade i särklass bästa tiden av alla klasser, vi hade kring 48 Km/h i snitt på en kupperad bana, då gick det undan.
Denna helg har jag i vanlig ordning tränat ensam och avverkat två 3-timmarspass på min racer, det var nog sista helgen på den, det får bli min slitna Crescent mtb i fortsättningen.