Farväl Ingo

När jag var en liten grabb på 50-talet så hade jag två stora idoler, det var Ingemar Johansson och Sven Tumba. Jag läste allt jag kom över om dess två giganter, det var i Rekordmagasinet och Allsport. Jag samlade på bilder som jag hade över hela mitt rum. Från 1957 och matchen mot Henry Cooper som Ingo vann på ko i rond 5 följde jag alla matcher, oförglömlig är VM vinsten mot Floyd Patterson, men även matchen mot Eddy Machen 1958 på Nya Ullevi var något särskilt. Den var också det första man fick se på bio, före varje film på den tiden visades journalfilmer och då fick man se Ingos fruktade högerslägga för första gången. Jag fick ett par boxningshandskar av min morfar som även gjorde i ordning en sandsäck som jag kunde slå på, detta höll jag på med länge, jag fick ett jävla nyp i nävarana, det fick mina kompisar erfara många gånger. Hade det funnits en boxningsklubb där jag växte upp så hade jag nog blivit boxare. Jag har kvar många tidningar från Ingos storhetstid och det är jag glad för idag.
För övrigt så tränar man på trots dåligt väglag, men vad kan man göra åt det, inget.