Han hade mitt liv i sina händer.

Jag passerade Sollefteå i dag och då träffade jag en barndomskamrat, Stig Moberg som nu mera bor i Skåne, man kan säga att han hade mitt liv i sina händer en gång i tiden. Vintern 1953 var jag 4 år gammal och Stig var 6 år, vi fick den briljanta idén att gå över isen på Faxälven som rinner igenom Långsele där jag växte upp, det var inte särskilt genomtänkt för det var väldigt tunn is, jag gick igenom isen och försvann under, Stig vänd och sprang mot land för att hämta hjälp som tur var upptäckte han att jag kom upp till ytan igen och då kröp han ut på mage och lyckades dra upp mig, på andra sidan älven där skolan låg och som var vårt mål var det många som såg hela förloppet, någon kände igen oss och sprang hem till min mor som kom ner till älven med raketfart, vid det laget hade mina kläder frusit till is men hem kom jag och Stig blev en hjälte. Jag brukar då och då tänka på den här händelsen och tänka, hur kunde en 6 årig liten kille ha en sådan sinnesnärvaro att han lade sig ner på mage och kryp fram till mig, hade han inte gjort det utan gått fram till mig hade vi förmodligen drunknat båda två. Jag tackade honom några år senare med att kapa hans vänstra pekfinger med en Morakniv, men det är en helt annan historia.