Hopp om livet.

Nu börjar livet så sakta återta normala former igen. Jag har alltså varit ordentligt sjuk några dagar, förkyld med hög feber. Förkyld har jag varit någon gång men feber har jag inte haft sedan slutet på 50-talet då det grasserade en epedimi som kallades Asiaten. Jag minns att jag var så sjuk då att min mor fick bära mig när jag skulle gå på toa, det var snudd på att Kerstin fått göra detsamma nu. Det är historia nu, jag mår betydligt bättre, ingen feber men hostar en del. Det blir ingen träning för än det är bra, vill inte riskera ett återfall. Jag vill passa på att att önska alla mina cykelvänner och andra en god Jul och Gott Nytt År.