Jazz

Att skriva om jazz på en blogg som borde handla om cykel, kan det vara rätt och riktigt att göra det, jag tar chansen. Jag har gillat jazzmusik ända sedan unga år, det var min bror som gav mig en LP med Jimmie Smith, för dom som inte vet så spelade han Hamondorgel och det svängde något så jävligt. Jag som fram till denna dag bara lyssnat på rockmusik insåg att här fanns det något mer som jag måste utforska. Detta var i mitten på 60-talet och jag bodde i Göteborg, jag gick ofta på stadsbibloteket, där kunde man lyssna på musik och dom hade en förnämlig samling jazzskivor. Jag fick många tips av en biblotekarie som var insatt i jazzen och där började jag lyssna på giganterna. Det var Charlie Parker, John Coletrane, Miles Davis, Coleman Hawkins, Chet Baker m.fl. Jag var fast direkt och mina kompisar tyckte nog att jag var rätt så udda, jag fortsatte att gå på alla fina rockklubbar som fanns i Götet på den tiden och såg och lyssnade på många storheter som Cream , Jimmi Hendrix och en på den tiden en helt okänd liten sångare i Jeff Beck band som hette Rod Stewart. Det var många högtidstunder. Tyvärr så var det svårare att få se jazzens storheter, för många av dom dog unga pga. missbruk av droger och alkohol. Tack och lov så var dom väldigt flitiga i skivstudion för det finns otroligt månag skivor att köpa. I dag lyssnar jag mest på Miles Davis både när jag tränar och när jag kopplar av, en annan av mina favoriter heter Diana Krall som sjunger och spelar piano, otroligt bra. Samt min kanske största favaorit just nu, Nisse Landgren, en av världens bästa trombonister. Hans framträdande på jazzkluben förra våren var en höjdpunkt i mitt musikliv. Keep on biking.