Söndagstur

Dagen pass förlades ut mot Tynderö och på småvägarna mot Åvike, sen tillbaka mot Västansjö runt Stavre och hem. Vävlandsbacken var djävulsk i dag, motvind så jag höll på att åka baklänges samt trötta ben. Uppför denna sista kilometer hem har jag upplevt många blandade känslor i min kropp, i bland har jag varit pigg och stark i benen, sen har det varit gånger jag knappt tagit mig upp, det har gjort ont i hela kroppen och backjäveln har aldrig tagit slut. Nu går vi mot ljusare tider och om några veckor kan man börja träna ute efter jobbet, det blir fint det.

Snittad

Idag tar jag och Saga det lugnt, jag har varit och blivit beskuren av en ung AT-läkare, hon tog bort ett basaliom som jag hade på mitt ben strax ovanför knät. Hon tyckte inte att jag skulle träna i dag, stygnen kan gå upp. Så Saga och jag coolar.

Infanterield

Det har varit mycket att stå i den senaste tiden, både med jobb och träning. Jag har varit på resande fot och fått förlita mig till löpband och det är inget problem med det, förutom nu i veckan då jag varit i Stockholm, på hotellet hade dom en väldigt fin relaxavdelning med värsta löpbandet, problemet var att man ställt det alldeles utanför bastun, det var varmt som helvetet och när jag var klar upptäckte jag att detta fenomen med infanterield uppstått. Alla pojkar med hår på bröstet vet vad det är och det är inte att leka med. Annars så går träningen hyfsat, det kommer att bli en hel del löpträning några veckor till eftersom jag skall söderut på jobb och då är det praktiskt att springa. Sen blir det övergång till mer cykel.

Idrottshistoria

I dag skapades ett stycke idrottshistoria när Charoltte Kala krossade alla i slalombaken. Tänk om svensk cykelsport kunde få fram en sådan talang, en talang som vågar satsa allt på ett kort och inte är rädd för att bli trött. Jag är i dag väldigt glad att få ha upplevt detta.