Mängdtränig

I dag var vi 4 st. på träningen, så många har vi inte varit på en lång tid. Det har gått lite upp och ner med gemensamma tränigar dom senaste åren. Jag vet att det är många som cyklar häromkring och säkert skule vilja vara med, men kanske oroar sig för att det skall bli för hårt. Hårt är det alltid men det är ingen risk att bli efter, man väntar alltid på varann. Jag hoppas på en bra anslutning under nyårshelgen och helgerna framöver.

Träningsglädje

Jag har under juldagarna haft glädjen att få träna med en ung gosse vid namn Henrik Nordström, jag kan inte påstå att jag känner Henrik särskilt väl, vi har träffats på en del träningspass sen en ca 10 år tillbaka och jag har alltid kännt att den gossen har något extra både som person och som cyklist. Som person väldigt positiv, vänlig och vad jag kan bedömma väluppfostrad. Som cyklist har han en potential som är stor och det har han redan visat som mtb-cyklist, men jag vill mena att det är på landsväg han kommer att få sitt stora genombrott. Jag vet att redan för många år sedan på ett påskläger vi hade och en ung Henrik var med så sa jag till honom att han borde prova på landsvägscykling också, han kanske inte kommer i håg det, men jag såg en ung kille som cyklade så fint och tekninskt samt med bra tryck i pedalerna. Träningsviljan är det inget fel på och han har massor av grinta. Säsongen som kommer blir hans första på landsväg och jag kommer att följa den noga. Det blir mycket se och lära men på hårda banor får dom se upp, för när det går uppför är han grym. Jag ser fram mot nyårshelgen och ytterligare några pass med denna talang.

Vinterträning

Vintertränigen har förändrats en hel del under mina år som cyklist. Nu finns det fina trainers som man kan sätta upp sin racer i, det finns mtb som man kan sätta fina dubbdäck på vilket möjligör utomhusträning även om det är glatt och snöigt ute. Tidigar var man hänvisad till testcykel och en gammal racer som man försett med skärmar och nabbdäck(crossdäck). Problemet med testcyklar var att få till sittställning som var snarlkik den man hade på racern. Fick man det så fungerar det lika bra med testcykel som med trainer, tycker jag. Men racer med nabbdäck var ingen höjdare när det blev glatt på vägen, åtskiliga är dom gånger man synat vägen på den tiden. Dagens cyklister tränar ofta med pulsmätare och olika pulszoner, själv sätter jag tummen mot halsen någon gång då och då och känner av pulsen. Personligen tror jag att lite av glädjen med cykelåkning skulle försvinna om jag skulle låta vetenskapen styra min träning. Jag använder knappt dator på min cykel, endast då jag befinner mig på okända vägar. Men jag har inte så stora mål längre med min cykelåkning, att hålla mig i något så när i form får räcka. Jag har lagt upp min vinterträning på följande sätt: två löppass/veckan, två intervall pass på trainer samt två distanspass utomhus på helgen, vilodag på måndagar.

Växthuseffekten

Nyss hemkommen från Södertälje där jag varit på en säkerhetskonferens så kan jag konstatera att den sk. växthuseffekten håller i sig, till min stora glädje kan jag tillägga. Men vi har haft så här fina höstar och vintrar förut, om jag inte missminner mig så var bla. vintern 89-90 väldigt fin ur en cyklists horisont, januari 1990 cyklade jag på min racer och det var ca. 10+. Cykelsporten har påverkat mig på många sätt, ett av dom sätten är att jag har varit otroligt väderfixerad, jag tittar, lyssnar och läser på väderrapporter, för en del år sedan kunde man ringa SMHI på Midlanda och lyssna på det lokala flygvädret, då fick man veta vindriktning, vilken typ av moln som kunde dyka upp. En mycket uppskattad present när jag fyllde 50 år var en vindflöjel som sitter på mitt garage. Kom inte och säg att cyklister är egensinniga. Tänk om vi får en sån här fin vinter, inte en snöflinga så långt ögat kan nå, då blir jag giftig nästa säsong.