Vurpor hör livet till

I dag lyckades jag med konststycket att köra ned framhjulet i ett stort hål i gamla Skönviksvägen, det resulterade i en frivolt och pang i backen, framhjulet blev till en 8a, jag slog mig som bara fan, förmodligen en stor blödning i höger lårmuskel, eventuellt en muskelbristning också, vänster axel är alldelses öm och på hakan ett hack med en ömande käke. Det är många år sedan jag vurpade senast, på cykeln var det 1982 på Hässelby GP och 1987 åkte jag omkull på ett isigt skidspår på Bergeforsens skidstadion. Surt är det, nu måste jag vila igen och det känns mindre bra. Men skit händer.

Årets vintercykel

Det här är min nya vintercykel, som jag är väldigt nöjd med, framförallt sedan jag bytte framgaffel från en dämpad 2 kg klump till en carbongaffel.

Vinterträning

Är det bara jag som tycker om att träna den hör tiden på året, vart tog alla cyklister från i våras i vägen, sitter dom hemma i skrubben och nöter. När hösten är så här fin vill jag ta vara på alla möjligheter och cykla ute, svettas inomhus kommer nog att hinnas med.

Aldrig mer.

Att vila är inte bra, den här veckan har varit lång som en vinter, abstinensen svår. I dag satt jag på cykeln igen och kände en sådan lycka. Gissa vad ett Shimanodrev 7900 kostar, 2395:- det är ganska dyrt det. Har hunnit med att titta på nya Subaru bilar i dag också, dom är fina, kanske det blir en sådan när jag byter nästa gång.

Nu väntar en veckas vila

Denna helg har jag kört två 3 tim.pass på min skärmracer, fint väder har det inte varit men har man bestämt sig så är det inget annat som gäller. I morgon börjar en veckas vila från all träning, abstinensen kommer att bli svår, det vet jag, men det påstås från olika håll att det kan vara bra att vila i bland, fan trot. Har för övrigt vaccinerat mig för första gången, på mitt jobb, inga biverkningar som tidningarna tjatar om.

Roger Palmkvist

I går kväll fick jag veta att Roger Palle Palmqvist tidigt på morgonen avlidit. Det känns overkligt, obevekligt och orättvist. Det som ändå känns bra är att hans lidande inte blev långvarigt. För det mesta tar man allt för givet, dagar, månader och rullar på, plötsligt händer det något som gör att man stannar upp och funderar på sakernas tillstånd, det kan vara en nära anhörig svåra sjukdom eller en mycket god väns frånfälle. Jag tror att man, åt minstonde jag måste bli bättre på att försöka leva här och nu och inte skjuta upp saker och ting, vi vet inte vad som väntar runt hörnet. Palle lämnar ett stort tomrum efter sig.